Mitt liv med OCD.
Denna berättelse har vi fått i ett ebrev.
Om du vill dela din berättelse med andra så skicka den till ananke@telia.com .
Jakob
Jag är en 30 år gammal man som just nu sitter hemma och är sjukskriven från mitt arbete. Jag fick mina bekymmer i tidig ålder det började med att jag tvättade mig frenetiskt. Det har hållit sig på ett lugnt stadium fram tills jag var 21 år då blev det mer intensivt tvivlade på om jag gjort saker och ting eller ej.
Jag jobbade då som bilmekaniker och allteftersom tiden gick blev det värre och värre jag litade inte på mina jobb som jag utförde var rädd att jag glömt dra fast hjulen eller glömt skruva ihop bromsarna korrekt.
När man sen vågade prata med folk om detta så var det oftast samma svar `det är väl klart man funderar ibland men det är säkert rätt´. Sjukdomen resulterade att jag slutade jobba med bilar jag klarade helt enkelt inte av oron.
När jag träffade min fru mådde jag bra så det tog ett tag innan hon fick veta varför jag ibland var väldigt nedstämd och deprimerad efter att jag talat med henne om min sjukdom så har hon stöttat och hjälpt mig till 100%.
Våren 03 så började jag att ta lastbilskort samt tung släp jag såg fram emot att hjälpa min far som har egen lastbil jag var med honom och lärde mig att köra så min utbildning på körskolan gick som en dans. När jag väl hade klarat av att ta mitt körkort så var det dags att börja köra själv min första resa gick naturligtvis åt skogen jag fick för mig att jag hade kört på en människa trots att jag hade en till i lastbilen som sa att det inte var så. Jag var ändå säker på att så var fallet så det var några tuffa dagar innan jag var hemma igen. Sen fick jag min fru att följa med på några resor som en slags stöttepelare när tvivlet satte fart igen, jag körde även några resor själv som gick bra men jag var ju nervös.
Efter ett tag så fick jag sluta med det yrket också för det var jobbigt med tvivlet och osäkerheten. När jag sedan fick nytt jobb som reparatör så gick allt bra till en början men nu sitter jag här igen sjukskriven och osäker på om jag har spänt 2 skruvar till ett bromsok på en motorcykel.
Man får vara glad att man har fru och dotter som älskar en och som jag själv älskar mer än något annat.
All denna osäkerhet handlar alltid om att man skadar andra människor och det är det sista jag vill.
Det får en att undra ska sjukdomen vinna ytterligare en gång vad det gäller mitt val av yrke.
Peter Möller
