En morgon råder en
sådan förunderlig frid.
Det är något som har
försvunnit
vilket ger ett sådant
ovanligt lugn.
Nu kommer jag på vad det
är!
Vinden har äntligen
mojnat.
Cykeln rullar så lätt
och jag hör fåglarnas morgonkonsert så
tydligt.
Helgeåns vatten ligger
blankt, som en Bellmansk spegel
och en vitkindad kniphane
sträcker värdigt på halsen
där han simmar med sin maka
i troget följe.
Tivoliparkens tuppar trumpetar
trotsigt,
fyllda av
förväntan
denna vilsamma
vårmorgon.
Jakob
|