|
|||
Daggen känns våt och kall på stigen. Rönnbären lyser och ljungen den blommar. Träden börjar byta sin dräkt men ännu är det brittsommar.
Luften är hög och lätt att andas. Lönnarna brinner i rasande skönhet. Åkern ligger nyplöjd brun och jorden doftar av trötthet.
Nu är det skördetid, både i hav och lund. Fiskar'n ryktar sin homma, odlar'n plockar sin frukt,
och bland vassa taggar på buskarna, mognar nu bären igen: Från flammande röda till djupaste blå.
Snart är det tid för skörd av våran kärleks sådd. Magen blir bara större. Vem kan gömma sig där?
Liksom björnbären på buskarna, mognar nu kärleken vår: Från flammande röd till djupaste blå. Jakob |
|||
|
|||
|