När stolligheter ersätter sunt
förnuft.
Denna artikel var införd i Blekinge läns tidning i mars 1999.
Vi har fått tillstånd att lägga ut den här på vår nätplats.
Vi tackar Annelie Henrysson för det.
Först 20 år gammal vågar Linda Westin ta i ett dörrhandtag.
Nu vågar hon sova ensam och känner inte behovet att tvätta sig i ett.
Men åren med OCD, tvångssyndrom, är långt ifrån förbi.
Skåpet i skolan. Linda kom alltid försent efter att ha varit i skåpet i skolan.
-Böckerna måste stå rätt, annars skulle “något hemskt” hända, berättar hon.
Ordning in absurdum
Hon ställde de redan omsorgsfullt iordningställda böckerna, i om möjligt bättre ordning.
Låste, började gå, stannade, gick tillbaka, låste upp skåpet, ställde böckerna i ordning, låste, började gå, stannade . . .
-Jag var tvungen att göra allting sex gånger, annars troddee jag något kunde hända mina anhöriga eller mig själv, berättar Linda. Sedan kunde jag göra det sex gånger till, men eftersom sex plus sex är tolv fick det bli sex gånger sex gånger istället. . . .
Hela tiden malde tvivlet att det inte var rätt gjort.
Drabbades som barn
Linda Westlin lider av OCD, tvångssyndrom.
Sjukdomen drabbar över två procent av befolkningen och är lika vanlig hos båda könen. De flesta får den i vuxen ålder, men en av tre får som Linda sjukdomen som barn.
Hon berättar om hur hon som liten av någon anledning vägrade att äta när hon såg en speciell docka samtidigt. Hur hon inte kunde säga ordet maginfluensa för att det “gjorde henne sjuk”.
Rädd att bli smittad
-Om någon var sjuk i skolan var jag också “sjuk”. Kunde inte gå dit och riskera att jag skulle sitta på en stol eller ta i en dörr som någon annan tagit i för den personen kunde ju vara sjuk och då blev jag också sjuk.
Fruktansvärd ångest
Linda Westlin berättar om ett ständigt tvättande, om känslan av att aldrig känna sig riktigt ren.
Redan som barn fick hon magkatarr. Och hon berättar om en barndom kantad av fruktansvärd ångest.
Jag kunde inte sova själv, jag var rädd att något skulle hända om jag somnade. Att någon skulle dö.
Därför blev det svårt att sova över hos kompisar. Och andra tvångssymptom gjorde det svårt att ta hem dem.
-De fick gärna komma, men inte röra mina saker, de måste vara i ordning. Så det är klart att det blev jobbigt.
Neutralisera åtta
Linda Westlin har även fobi för spindlar.
-Spindlar har åtta ben. Så jag karade inte av ord innehållande åtta bokstäver. Därför var jag tvungen att läsa och räkna alla ord och tal, och neutralisera de som innehöll åtta bokstäver eller siffror.
Skolan blev naturligtvis lidande.
-Jag kunde inte skriva vissa ord, räkan vissa tal. De var helt enkelt tabu, berättar Linda.
Linda slutade grundskolan med 2,7 i medel.
Hennes föräldrar försökte få hjälp för sin dotter, men hamnade hela tiden fel. Ingen förstod riktigt vad som var fel med barnet Linda.
-Och pappa var nog lite rädd för att ta mig till psykvården, han menade att jag skulle bli betraktad som “sån” sedan.
Sökte själv hjälp
Linda Westlin fick rätt hjälp först då hon var 18 år gammal. Då var hon mycket deprimerad.
-Jag visste att jag var sjuk och sökte efter hjälp själv. Hittade Anankes hemsida på internet, säger hon med ett leende. Via Lasse (Lars Hallberg, föreningens ordförande) fick jag hjälp med vart jag skulle vända mig.
Har blivit bättre
Under två år har hon behandlats med antidepressiv medicin. Hon är bättre.
-Jag kan ta i ett dörrhandtag utan att behöva tvätta mig med en gång, utan att behöva göra så här, säger Linda och drar ut tröjärmen så att den döljer handen.
Hon har läst vissa ämnen på KomVux. Börjat göra hemsidor och håller på att lära sig programmera i Java.
-Tänk det skulle jag ju aldrig kunnat göra innan, säger Linda. Innan hade jag ju fått räkna alla krumelurer så att de inte innehöll åtta tecken.
– Det skulle ha tagit evigheter.
De som lider av tvågssyndrom får ofta fel diagnos.
Styvmoderligt behandlade.
Dålig potträning.
Stollerier och dumma ideér.
Patienter som lider av OCD, tvångssyndrom, är en patientgrupp som ofta får “fel diagnos”.
-Jag har träffat många patienter, hört många historier. Och jag har förstått hur viktigt det är med stöd och information, säger Jan-Erik Nawrin, psykiater på Psykiatricentrum Kristianstad-Hässleholm.
Han kan inte ge en riktig förklaring till varför människor drabbas av OCD.
-Men man vet att vissa förändringar i hjärnan som i sin tur gör vissa delar hyperaktiva och vissa underaktiva har inverkan. Man kan även se struktuella förändringar i hjärnan.
-Vissa människor är mer benägna att få sjukdomen, folk som kanske har ångest eller en depression. Alla har lite av det här med tvångssyndrom i sig, att inte kunna gå på brunnslock, att inte kunna gå under stegar. Låste jag dörren?
-Det är normalt att kolla en eller två gånger, inte 40-50.
De är illa ute
Det är vanligt att människor som lider av OCD är rädda att de ska skada någon.
-Det här är en patientgrupp som är illa ute, det finns mycket att göra för dem. Och allt fler får hjälp i tid, berättar Jan-Erik Nawrin.
Fyra stadiga ben
Vården har enligt Jan-Erik Nawrin fyra ben att stå på: Information, förståelse, läkemedel samt terapi och stöd, både till drabbade och anhöriga.
Ut på korståg
Riksföreningen Ananke är just nu, som lokalordförande Lars Hallberg uttrycker det, ute på korståg.
-Vi missionerar om att sjukdomen finns och att det finns något att göra i de allra flesta fall. Föreningen har medlemmar som är totalt handikappade. De lever isolerade i sin lägenhet fullt sysselsatta med sina tvångshandlingar. Ananke har möte en gång i månaden där både drabbade och anhöriga kan delta. Vi ordnar utfärder där man kan vara sig själv och tala om sina “stolligheter”.
-En anhörig måste hitta sin egen väg för att klara det här, menar Lars Hallberg. De anhöriga blir mot sin vilja en del av sjukdomen. De måste leva efter den sjukes regler.
Kan man bli frisk?
Inget lyckopiller
-Det finns vissa antidepressiva preparat som visar sig ha verkningar på OCD, berättar Lars Hallberg. Många kallar dem för lyckopiller, men det är det verkligen inte. Det är en medicin som kan hjälpa upp en människa ur en djävulsk tillvaro.
-Det finns de som har slutat medicinera och klarat sig men de är få. Man kan pröva, men bör först efter att ha medicinerat i ett år och efter det man fått god effekt, säger Jan-Erik Nawrin.
Ångesten är fruktansvärd
Linda, Lars och Jan-Erik beskriver ångesten som kommer av sjukdomen som fruktansvärd och de vet hur mycket energi sjukdomen kräver.
-Man inser att det är fel, men den sjuke mår dåligt av att inte göra de tvångsmässiga sakerna. Stolligheterna ersätter det sunda förnuftet, beskriver Lars Hallberg.
Han vill hjälpa och satsar mycket av sin tid.
-Genom Ananke har människor fått ett namn på sin sjukdom. Här kan man tala om sina stollerier utan att skämmas.
Fotnot: Den som vill komma i kontakt med Ananke når ordförande Lars Hallberg på telefon: 0435-31435. Föreningens hemsida har adressen www.odata.se/hotel/ananke. Den 20 april har Ananke informationsmöte på Försäkringskassan i Karlskrona. Mötet är öppet för alla.
